Case Statement

Nå. Eftersom bloggen nu blivit offentliggjord kanske det är bra om jag genast skriver ett avväpnande inlägg om vad det hela faktiskt handlar om, och vem jag är, helt kort.
Jag har hittills i mitt liv lärt mig två saker om bibelläsning:
1) Avslöja alltid din agenda, innan någon annan hinner avslöja den (och ja; alla har en agenda).
2) Citera aldrig bibeln, Talmud eller någon midrash utan att kunna källhänvisa exakt.

Det andra försöker jag leva upp till (framförallt kring Talmud), och det första tänker jag kanske försöka klargöra i det här inlägget.
Mitt namn är Sebastian och jag är aktiv som gabbai (liturgisk hjälpreda/mötesvärd) i Stockholms Stora synagoga.
Jag tycker inte om att definiera mig utifrån denominationer, men i praktiken kan jag sägas vara konservativ, inte främst för att jag går i stadens enda konservativa synagoga, utan för att jag anser halachan, den judiska lagen, vara bindande men satt i ett historiskt sammanhang; ett amalgam av gudomlig vägledning, mänsklig expertis och samhälleliga omständigheter. Med undantag för vissa frågor (främst rörande kön som i; egalitarianism, synen på genus, och sexualitet) står jag dock tämligen nära den judiska ortodoxin.
Detta kan vara bra att ha i åtanke.

En annan punkt som kanske bör klaras ut lite, men som lär framgå tydligare av själva bloggen i takt med att den tar form; min syn på bibelvetenskapen. Först och främst kan man säga att jag erkänner den, och ser den som ett givande sätt att närma sig skriften på. Jag tycker även att det är ganska smickrande att Tora kan föras in som ett salongsfähigt universitetsämne. Den sätter skriften i ett historiskt sammanhang och kan öka vår förståelse av den - och allt vi kan förstå om Tora är per definition gott. Att kunna dra paralleller mellan Tora och hettitiska lagtexter säger mycket om det samhälle israeliterna levde i, och vad som förenade dem med och skiljde dem från sina grannar. Att förstå när ett stycke infogats i texten är också viktigt för att förstå vilken världsbild som var förhärskande då, och vad det betydde för uttolkningen då. Nya frågor väcks också genom bibelvetenskapen, frågor som är minst lika komplicerade som rabbinernas; om vi inte har några bevis för att det fanns ett israelitiskt folk som vandrade ut ur Egypten, och kanske till och med har ett fåtal saker som talar mot det, hur förklarar vi då vandringen genom öknen? Men i judendomen är frågan det viktiga, och denna typ av frågor är en ny utmaning vi som goda bibelläsare borde ta emot med öppna armar.

Däremot finns det ett annat grundantagande som också ligger som bärande bjälke i den här bloggen; Tora gavs på Sinai i ett förbund mellan Gud och ett mänskligt folk, för att vara det folkets perfekta, fulländade och absolut sanna vägledning, lag och lära. Ska man läsa Tora måste man läsa det på Toras egna villkor, och Tora säger om sig själv att den är Guds lära given på berget Sinai. En sak är att lägga det villkoret åt sidan när man sätter den under lupp i en universitetsmiljö, en annan är att blanda ihop kategorierna och göra en religiös läsning utan religionens skelett på plats. Bibelvetenskapen får i mina ögon absolut en röst i sammanhanget, men då Tora läses som en religiös akt, som en mitzva, läses den på sin hemmaplan, och då läses den som en gudagiven uppenbarelse given vid en specifik punkt i historien, som aldrig kommer ersättas eller uppdateras, och aldrig behöver vikas från.

Robert Alter, James Kugel och Karel van der Toorn är alla duktiga akademiker och, eftersom de behandlar just Tora, även skickliga skriftutläggare, men de har hand om en typ av läsning, medan rabbi Aqiva, Maimonides och Rashi har hand om en annan. Dessa syner kan komplettera varandra, men får aldrig försöka tränga in på varandras områden i ett försök att avskriva det andra perspektivets legitimitet. Och eftersom denna blogg, som definierad i den lilla texten i högerspalten, är ett försök att utföra en mitzva, ett religiöst bud, läses Tora här främst med hjälp av rabbinerna, eller i alla fall på rabbinernas villkor.
Med dessa saker på plats kan vi kanske dra igång det här projektet på allvar.