fredag 19 februari 2010

Exegetiska metoder II

I förra inlägget började jag ta upp några av de traditionella verktyg som återfinns i den rabbinska verktygslådan, och tänkte här fortsätta med ytterligare två, innan shabat faller på.

3. Gezera shava, ordanalogi. Denna metod, den andra av de tretton halachisk-exegetiska principer rabbi Yishmael räknar upp i sin baraita är rent strikt enbart applicerbar på juridiska fall, alltså då man läser Tora för att fastställa en lag. Den har dock läckt över i aggadiska, alltså homiletiska och teologiska, läsningar också och är en stapelvara i midrash.
Logiken bakom gezera shava är att man, då Tora använder samma (vanligen ovanliga sådana) ord eller uttryck i två olika textstycken, kan koppla ihop dem så att den information som ges i det ena fallet även kan appliceras på analogin. Båda textstyckena kan ta del av det andra styckets kontext. Jag ska ge ett exempel på när två identiska termer ger upphov till ett fastställande av den bibliska tideräkningen, och därmed även av den judiska kalendern:
"Vid tredje nymånen efter det att israeliterna hade lämnat Egypten, just på den dagen (ביום הזה, bayom haze), kom de till Sinaiöknen" (2 Mos 19:1). "Just den dagen" - användandet av frasen הזה, haze, "just den" återfinns också i ett annat sammanhang: "Just denna (הזה, haze) månad skall inleda raden av månader; den skall för er vara årets första månad"(2 Mos 12:2). Här, liksom i det andra fallet, handlar det därför om månadens första dag - från detta kan vi dra slutsatsen att det är på själva nymånesdagen de gick ut i Sinaiöknen.
- Shabbat 86b

De kontexter de olika termerna (i det här fallet הזה, haze) befinner sig i behöver inte ha något med själva termen att göra för att kunna projiceras över på dess tvilling. Termen laddas istället med den mening som från början tillhörde tvillingen, men som genom ordlikheten nu befinner sig i en intertextuell relation där plötsligt inget av de båda styckena står för sig själva. Nyckeltermen, i det här fallet det för kalenderräkningen helt irrelevanta הזה, haze, får nu en betydelse via den språkliga bryggan, som kan uppstå enbart på grund av denna princip.

4. Peticha/petichta, öppning. Den homiletiska metoden att ställa upp en s.k. petichta, är en av de allra vanligaste, såvitt jag kan avgöra t.o.m. vanligare än att formulera en mashal.
Vad en peticha (och nu talar jag om textpetichot och inte Tanchumas yelam'deinu-öppningar, för den mer bevandrade) är återfinns redan i beteckningen: en peticha är en öppning eller en utgångspunkt, ett citat som inleder en midrash. Den är nästan alltid hämtad ur en bibelbok, och projiceras över på en vanligen mycket kort perikop: midrashisten arbetar sig sedan från den till sin måltext (en midrash är ändå vanligen en kommentar på en text) och upprättar en länk mellan de två. Vanligen handlar det mesta av diskussionen i en given midrash om peticha-texten, och inte själva den måltext som midrashen behandlar, men så, förr eller senare, slås de alltid ihop. Detta är dock inte nödvändigtvis gjort på så sätt att man genom den ena texten kan förstå den andra, och någon egentlig intertextuell relation behöver inte finnas mellan dem - istället ger petichan en kommentator något att utgå från, och så associerar han fritt tills han når sin måltext, utan att de egentligen behöver ha mer med varandra att göra än hans egna tankebanor.
Jag avslutar det här inlägget med ett exempel på en sådan midrash i vilken vi ser midrashisten arbeta sig från en vers till en annan (exempelmidrashen är dock kraftigt nedkortad, och vald med omsorg för att inte bli alltför förvirrande):
Måltext: 1 Mos 8:15-16: "Då sade Gud till Noa: Gå ut från arken"
Denna text har att göra med: "För mig ut ur mitt fängelse" (Ps 142:8 - detta är vår peticha). (Den här versen) talar om Noak när han var i arken. Noak sade till den Helige: "För mig ut ur mitt fängelse" (Ps 142:8), för han var fängslad där. Rabbi Levi sade: Under hela de tolv månader som Noak var i arken fick varken han eller hans barn en blund i ögonen eftersom de var ansvariga för att utfodra boskapen och de vilda djuren... Rabbi Juda bar Il'ya sade: Om jag hade varit där hade jag själv brutit mig ut ur arken för att ta mig därifrån.
"Vattnet fortsatte hela tiden att minska, och när den tionde månaden kom, på första dagen i månaden, blev bergens toppar synliga" (1 Mos 8:5), men Noak gick inte ut därifrån. Istället väntade han i arken på att få tillstånd av Honom (Gud). Den Helige sade till honom: Vill du ha tillåtelse? "Gå ut från arken" (1 Mos 8:16)
- Tanchuma, 2 Mos 8:15, II

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar