5. Ordlekar. En viktig del av judisk exeges är att hantera själva orden.
Jag har tidigare tagit upp gematria (att varje bokstav i det hebreiska alfabetet även är ett tal och att de ord som delar talvärde även i någon mån delar betydelse), atbash (att byta ut bokstäver i ett ord enligt mönstret: alfabetets första bokstav mot dess sista, dess näst första mot dess näst sista, etc.) och så få fram nya ord som låg "inbäddade" i det lästa ordet. Men där finns så många fler: eftersom hebreiskan enbart består av konsonanter kan man t.ex. fylla på bibelord med andra vokaler än de gängse. Så kan konsonanterna STN på svenska bli "sten", "Stina", "Satan", "Östen", "soten", "se Tuna", osv.
Ett annat vanligt är att göra anagram av ord, genom att kasta om deras bokstäver, eller att göra ett notarikon, det vill säga att ta de första eller sista bokstäverna i en fras och slå ihop dem till ett ord.
För att ge några exempel på sådana metoder ska jag här visa en vokalisering, ett notarikon och ett anagrambildande:
Rabbi Eleazar sade i rav Chaninas namn: "De visa lärjungarna (de Toralärde) ökar freden i världen, som det sägs: 'Och alla dina barn (banayich) ska undervisas av Herren, i fred och välgång ska dina barn leva (Jes 54:13)'. Läs inte 'banayich', dina barn (båda gångerna), utan 'bonayich', dina byggare"
- B’rachot 64a
I enlighet med det rabbinska antagandet att det inte finns några onödiga upprepningar i Toran utan att dess uttryck är precist och felfritt, läser här rabbi Eleazar att det andra omnämnandet av "dina barn" inte handlar om barn utan byggare, vilket man får fram genom att vokalisera ordet annorlunda, och då lyder versen alltså: "Och alla dina barn ska undervisas av Herren, i fred och välgång ska dina byggare (de Toralärde) leva."
I Esters bok som vi nyligen läste i synagogorna, känd för att inte innehålla Guds namn, kan man i berättelsens själva vändpunkt, genom notarikon ändå finna en subtil pekare i riktning mot Gud: när drottning Ester överlistat den mordiske Haman och avslöjat honom inför kungen sägs det (Est 7:7):
"Kungen reste sig i sin vrede från vinfesten (och gick ut i) palatsträdgården, och Haman stannade för att bönfalla drottning Ester om sin själ, ty han såg att kungen bestämt sig för att döda honom."
Ser vi till hebreiskan, כי כלתה אליו הרעה, ki chal'ta(h) elav hara'a(h), kan vi notera en sak: i slutet av dessa fyra ord finner vi i det första י (j/i), ה (h), ו (v) och slutligen ה (h) igen: יהו-ה, Guds namn. Detta har setts som ett tecken på Guds "osynliga finger" i Esters drama, där han annars lyser med sin frånvaro.
Ett sista exempel här får bli hur man i traditionen hanterat anagram:
Bokstäverna i ordet för 'i begynnelsen' (בראשית, bereshit) kan så bli omflyttade till att stava ut: 'den första (dagen) i (månaden) Tishrei' (בא תשרי, beAlef Tishrei)
Likutei Tora på parashat Bereshit
I den judiska tideräkningen skapades världen den 25 Elul, på hösten, men eftersom människan inte skapades förrän den sjätte dagen kan man "datera" människans skapelse till den 1 Tishrei, till Rosh HaShana, det judiska nyåret som tillsammans med den påföljande Yom Kippur, Försoningsdagen, utgör årshjulets klimax. Man kan se detta anagram som ett uttryck för den starka antropiska princip man finner i talmudismen, och i den senare kabbalan (Likutei Tora är en luriansk-kabbalistisk text): "Allt i universum kom till enbart för människans skull, och alla skapade ting fortsätter existera enbart för hans skull" (Zohar 3:48a) och "Hela universum kom till enbart för den gudfruktiges skull" (b'rachot 6a).
Inbyggt i bibelns första ord, bereshit, i begynnelsen, tycks då människans skapelsedag finnas gömt, för att visa att bibelns berättelse är en riktad till människan, för att lära henne någonting och hjälpa henne på det fromma livets väg som Talmud talar om.
Den rabbinska traditionen har som nämnt en oräknelig mängd andra sätt att hantera texten på, somliga grammatiska, andra matematiska, ytterligare andra rent visuella, och exegetik och lingvistik flyter ständigt ihop i den judiska bibelläsningen. Nu har jag dock gått igenom några exempel för att ge en bild av hur judar hanterat den bibliska texten, och även om jag hoppas kunna skriva ett inlägg om de antaganden som ligger till botten för den judiska exegetiken tänker jag inte låta den här serien av inlägg fortsätta, av den enkla anledning att den skulle kunna bli hur lång som helst och jag redan tagit upp många av de viktigare (men i vissa fall bara roligare) metoderna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar