Grön judendom II

Så, för att avsluta argumentationen i förra inlägget följer nu de två sista punkterna:

2) Bal tashchit är det judiska förbudet mot att kasta bort och slösa. Ser man till hur det ser ut i dagens USA, där 70% av allt spannmål och närapå 50% av allt använt vatten går till uppfödningen av boskap, kan man inte undgå att se det enorma resursslöseri detta innebär, när spannmålet helt enkelt hade kunnat ätas direkt av människor. Ännu mer ironiskt blir det när man ser till att djur vanligen föds upp på soja, vilket i sig är proteinrikt, men att det protein man får ut av en ko bara är en fjärdedel av det protein man lagt på den i form av soja.
En av de tydligast bidragande orsakerna till förhöjningen av koldioxid i atmosfären är all den metangas kor släpper ut, och detta bidrar inte bara till luftföroreningar, utan är även en av de största faktorerna till vattnets skenande föroreningskurva.
Mot allt detta står då bal tashchit, som kräver av oss att vi effektiviserar vår sophantering, vår resurshantering, vår trafik, etc. för att minimera avfall och utsläpp.
I anslutning till det här tänker jag ofta på ett stycke i Tora, där det sägs:

Du skall ha ett visst ställe att gå till utanför lägret. Du skall ha en grävpinne i bältet, och när du behöver sätta dig där ute skall du gräva en grop med den och efteråt täcka över din träck. Herren, din Gud, vandrar omkring i lägret; han vill rädda dig och överlämna dina fiender åt dig. Därför skall ditt läger vara heligt. Låt honom inte få se något motbjudande så att han drar sig undan från dig.

- 5 Mos 23:12-14

Jag läser detta som att det är oacceptabelt att skapa stora laguner av dynga, och att låta boskap stå för mellan 15-20% av allt metangasustläpp, vilket påskyndar växthuseffekten: vårt fruktansvärda sätt att skapa och hantera avfall är något som kommer att tvinga Gud från oss, på så sätt att vi kommer att dö ut av det, och Gud är de levandes Gud, inte de dödas. Vi har inget löfte om ett efterliv - det är i detta liv vi kan möta Gud, och utrotar vi oss själva och Guds värld, har vi förbrukat chansen att möta Honom.
Vilket osökt för oss in på vår tredje punkt, den om människans roll i skapelsen.

3) Människan är enligt Tora skapad "b'tzelem Eloqim", alltså i Guds avbild. Detta har enorma implikationer för vår ontologiska position gentemot Gud och skapelsen som vi inte ens kan börja beröra, men vi kan gå in på något av vad det innebär för henne rent etiskt. Ser vi till det stycke i vilket människan skapas läser vi (1 Mos 1:26): "Gud sade: Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla bilda djur och alla kräldjur som finns på jorden."
På detta kommenterar nittonhundratalets rabbinska gigant, Palestinas siste ashkenaziska överrabbin innan Israel bildades, Abraham Kook, "rav Kook":

Ingen intelligent, tänkande person skulle anta att Toran, då den instruerar mänskligheten att härska (1 Mos 1:26) menar en hård härskares styre, en som plågar sitt folk och sina tjänare bara för att följa sina personliga nycker och begär, enligt sitt hjärtas förvridenhet. Det är otänkbart att Toran skulle tvinga ett sådant träldomens dekret, för evigt förseglat, på den värld Gud skapat, han som är "god mot alla, och är barmhärtig mot alla sina skapelser" (Ps 145:9) och som sagt: "världen skall byggas på kärleksnåd" (Ps 89:3).

- Citerad i Sears, David, The Vision of Eden: Animal Welfare and Vegetarianism in Jewish Law and Mysticism. New York: Orot In.c, 2003. Sid. 339

Så människans "härskande" över jorden är ett koppel kring hennes hals, ett ansvar och en plikt, inte ett privilegium eller en chans att våldföra sig på den. Det är ett sätt att förhindra rovdrift - inte ge carte blanche för det.
Men det sägs mer än så om människans roll i skapelseberättelsen, nämligen det otvetydiga (1 Mos 1:29): "Gud sade: Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta."
Och där har vi det: människan ska inte äta animalier, utan allt som kommer därefter är enbart eftergifter för människans rovgirighet, vilket även Rashi påpekar i sin kommentar på versen. Eden var en vegetarisk tillvaro, och läser vi Jesaja ser vi samma sak angående den messianska tiden, utsträckt till att omfatta även djuren:

Då skall vargen bo med lammet, pantern ligga vid killingens sida. Kalv och lejon går i bet och en liten pojke vallar dem. Kon och björnen betar tillsammans, deras ungar ligger sida vid sida. Lejonet äter hö som oxen.

- Jes. 11:6-9

Så, Torans kostvision är en vegetarisk, till och med vegansk, sådan, och det enda argumentet man kan använda mot det är att detta är något eskatologiskt, något messianskt, som ligger längre fram i tiden. Jag köper dock inte detta av två anledningar: Sh'mirat haguf, och Tikkun Olam.
Vi börjar med Tikkun Olam, reparerandet av alltet, som innebär att frälsningen inte ligger i Guds händer, utan i människans, och att det är upp till människan att föra hit Messias genom att bygga en bättre värld: den messianska världen är den värld människan själv bygger. Detta innebär alltså att allt messianskt, som ligger "där framme" bör föras hit, och att allt som gäller den tiden kan appliceras på vår, för att föra vår tid närmare den. Judar går inte och väntar på att Gud ska fixa till världen - tvärtom ingår det i människans roll som Guds avbild, tzelem, vilket även har sin rot i "sändebud", "ambassadör", att vara Guds "medfrälsare".

Den andra delen är den om sh'mirat haguf, att ta hand om sin kropp.
Precis som inom kristendomen är det inom judendomen en självklarhet att ta hand om den av Gud skapade och med gudomlig ande inblåsta kroppen. Detta har relevans på så vis att människan - i sitt dagliga nu och för sin fysiska kropps, inte sin eskatologiska framtids, skull - ska ta hand om sin kropp. Jag kan inte ta upp alla hälsomässiga faktorer som spelar in, men kanske är det värt att notera att såväl svenska som amerikanska livsmedelsverket rekommenderar en vegetarisk kost, eftersom de lägre fetthalterna och kolesterolvärderna minskar risken för hjärtsjukdomar, cancer och stroke. Harvardforskaren dr William Castelli säger att en "fettsnål växtbaserad diet inte bara skulle sänka hjärtattackfrekvensen med ca 85%, utan även cancerfrekvensen med 60%" (Robbins, John, The Food Revolution. Berkeley, Calif.: Conari Press, 2001. Sid. 47)
Då det är halachiskt förbjudet att skada sig själv, och förbjudet att missbruka sin position som människa kan man än en gång fråga sig hur man rättfärdigar en animalisk diet.

Slutligen vill jag påpeka att jag förstås är medveten om jag på denna punkt är machmir, att jag går bortom lagens absoluta krav, men jag menar att jag faktiskt gärna ser att lagen skärps här, både på grund av de negativa mitzvot jag räknat upp ovan - förbudet mot att orsaka lidande hos djur, förbudet att skada sin kropp och förbudet mot slöseri - och på grund av de positiva: att vara god förvaltare av världen och medverka i Tikkun Olam, att föra den messianska tiden närmare.
Må det ske i våra dagar.