Rabba Hurwitz

Jag sprider vidare ett klipp jag hittade på Torahblogga, en annan svenskjudisk blogg (vi är inte så många), som visar rabba Sara Hurwitz, som fick sin s'micha, blev ordinerad, av rabbi Avi Weiss, en ortodox rabbin jag har djup respekt för. När hon vigdes 2009 blev hon en av världens första ortodoxa kvinnliga rabbiner, även om hon då vigdes till s.k. mahara"t (förkortning för "Manhiga Hilchatit Ruchanit Toranit", ledare i halacha, andlighet och Tora), en lite bökig omskrivning med den ungefärliga innebörden "rabbin, men inte riktigt, så slå oss inte". Tidigare i år tänkte rabbi Weiss att han likagärna kunde sluta gå som katten kring het gröt och faktiskt kalla Hurwitz för vad hon är: rabba.
Detta fick dock den ultraortodoxa rörelsen Agudat Yisrael att sätta en cherem på honom (en judisk typ av bannbulla, som visserligen inte fungerar på samma sätt som en kristen men som fortfarande är jobbig nog, vilket Spinoza säkert hade kunnat vittna om). En vän till mig kommenterade dock i morse, under morgonbönen: "Man ska känna sig hedrad om man får en cherem av dem."

Jag kan inte annat än hålla med - en cherem från en så intolerant organisation ska snarast ses som en tumme upp för att det man håller på med är medmänskligt, etiskt korrekt och gudibehagligt.
Nu har rabbi Weiss backat på "rabba"-punkten, vilket är tråkigt men förståeligt. Men jag hoppas att eftervärlden minns att han var den förste ortodoxa rabbinen som öppet gick i bräschen för att kvinnor ska få vara rabbiner (även om man här inte ska glömma rabbi Aryi Strikovsky, som vigde Haviva Ner-David), vilket lägger honom i samma fack av ärliga pionjärer som t.ex. rabbi Joel Roth och rabbi Zalman Schachter-Shalomi.
På samma sätt tillhör rabba Sara Hurwitz och rabbi Haviva Ner-David samma skara av kvinnliga rabbinska pionjärer som rabbi Regina Jonas (1935), Mimi Feigelson (1994 - hon kallar sig dock inte rabbin av respekt för de ortodoxa sociala strukturerna), rabbi Lynn Gottlieb (1981) och rabbi Amy Eilberg (1985).