onsdag 2 december 2009

Alla dessa ord

משה קבל תורה מסיני ומסרה ליהושע
ויהושע לזקנים
וזקנים לנביאים
ונביאים מסרוה לאנשי כנסת הגדולה

Moshe mottog Tora på Sinai och förde den vidare till Jehoshua, och Jehoshua till de äldste, och de äldste till profeterna, och profeterna till männen i den Stora Församlingen.

- Pirqei Avot 1:1

Jag ska genast erkänna att jag personligen inte är sådär vansinnigt förtjust i Pirqei Avot, den i särklass mest lästa traktaten av Mishna. Däremot har jag redan citerat den flertalet gånger här, så det kanske säger något annat. Hursomhelst är citatet ovan en av de viktigaste grundbultarna i den judiska Toratraditionen. För man kan säga att Tora bara är de fem Moseböckerna, och nöja sig med det. Men säger man så stympar man begreppet allvarligt. Ordet "Tora" innebär för judendomen så mycket mer än bara fem specifika bibelböcker; Tora är inte bara texten, utan även allt som kommit ur den texten, allt som tolkats ut av den texten, allt som skrivits om den texten. I Tora ingår resten av bibeln, Mishna, Talmud, Midrash Rabba, targumerna och även senare texter; Rashis kommentarer, Maimonides filosofi, Zohar, A'arba Tur, Shulchan Aruch, och även långt senare texter; Or haChaim, Tanya, etc., så att vad man kan kalla den judiska kanon sträcker sig över åtminstone 3000 år. Även en del moderna texter kan jag utan problem se inlemmade i denna samling om ett par hundra år (tänker på t.ex. vad Rav Kook och Nechama Leibowitz lämnat efter sig).

Allt detta, detta hav av litteratur som alla har sitt upphov i och ständigt refererar tillbaka till de fem Moseböckerna, är Tora. Ska man ge en kort förklaring till vad Tora är kan man, utan att vara helt ute och cykla, säga: "all vishet som avtäckts inom den judiska traditionen".
Men tydligt är, att allt står inom just en tradition. Den judiska lagen, i likhet med många nationella juridiska system, har en konstitution att förhålla sig till; Tora. Och den judiska kabbalans spekulationer har hela tiden en måttstock att ställas mot; Tora. Och den judiska berättelsetraditionen tar alltid avstamp i; Tora.

Moshe rabbeinu, vår lärare Mose, var startskottet för denna flodvåg, och Tora han förmedlade är hela tiden den ursprungliga källåder som allt annat har att förhålla sig till. Vad som är viktigt att komma ihåg är att Tora, eller bibeln, aldrig står för sig självt i judendomen - ingen rabbin skulle någonsin ha myntat Sola Scriptura - skriften allena.
Skulle man ta en sefer Tora, en Torarulle, och räkna orden i den från början och från slutet för att arbeta sig mot mitten, skulle man hamna i 3 Mos 10:16, mellan orden "darosh darash", som vanligen översätts med: "(Mose) undersökte intensivt" eller "letade noga". Ordet "darash", undersöka eller leta, betyder dock även "tolka", och ingår i ordet "midrash", en bibeltolkning, eller en drasha, en predikan. Själva mitten av Tora kan alltså fritt läsas: "(Mose) tolkade tolkande". Och notera att även här står vi i mitten, som mellan två olika tolkningar!

Tora bygger på tolkning, och den rabbinska traditionen säger att shiv'im panim laTora - "Tora har sjuttio ansikten", alltså sjuttio olika tolkningar, för att visa på att det inte går att få ut en Sanning™ ur den. Men varifrån kommer då den rabbinska auktoriteten att tolka? Vi ska här inte se till de samhälleliga aspekterna (nämligen att religiösa skrifter förr i tiden inte skrevs för att stå på egna ben utan alltid ingick i större muntliga sammanhang), utan på den rent religiösa förklaringen. Den ena förklaringen ges i vår mishna ovan; rabbinerna förvaltar bara den tolkning Moshe själv fick på Sinai, och denna anses ha traderats muntligt genom generationerna. Detta är anledningen till att alla nya beslut som fattas när det kommer till judisk lag måste ställas i traditionskedjan för att få legitimitet, och att man alltid måste kunna referera.
Sedan finns det en annan förklaring, som rör själva uppenbarelsens väsen. Judisk rationalism slår fast att Gud är bortom tiden, att den, liksom rummet, är miljön Guds skapelse utspelar sig i och uttrycks genom; i materien uttrycks skapelsen rumsligt, i tiden får den en axel att ordna sig på. Om Gud då försöker ingripa i människans historia och delge den sitt ord, föra sin egen vishet in i tiden, vad händer då? Uppenbarelsen är till sin natur en tidsanomali, där linjärt och evigt möts på ett högst märkligt sätt.
Det finns två illustrationer till detta i den rabbinska traditionen. Den ena är förklaringen till hur alla judar i alla tider, gångna och kommande, kan vara bundna till Tora, och hur alla som föds eller konverterar in i det judiska förbundet kan stå under den lag som israeliterna vid Sinai förband sig att följa. Hur kan så många generationer vara bundna av ett beslut människor för så länge sedan fattade?
Vi vänder oss till själva Toran för att få svar:

Ni har alla idag trätt fram inför Herren er Gud... Nu skall du träda i förbund med Herren, din Gud, ett edsförbund som Herren, din Gud, i dag sluter med dig...
Det är inte bara med er som jag sluter detta förbund med dess edsvillkor. Jag gör det både med dem som idag står här tillsammans med oss inför Herren, vår Gud, och med dem som idag ännu inte finns hos oss.

- 5 Mos 29:10-15

Och Chazal förklarar:
"Det är inte bara med er (som jag sluter detta förbund med dess edsvillkor)." Från detta lär vi oss bara att de som stod vid berget Sinai blev befallda - de kommande generationerna, och konvertiterna som senare skulle komma att konvertera, hur vet vi att även de blev befallda då? För att det är sagt: "och med dem som idag ännu inte finns hos oss."

- Shevuot 39a

Tora kan vara bindande, menar traditionen, för att det ögonblick i vilket Tora gavs befann sig utanför tiden, och att alla själar som var och skulle komma att bli judar "befann" sig där. Själen anses ofta inom judendomen vara preexistent, så det kanske inte är så revolutionerande som det kan låta, men vad det innebär är att alla som följer Tora nu gör det för att de redan på Sinai åtog sig att följa den. De som Tora gavs till var tvungna att ställa sig på tröskeln mellan jordiskt och himmelskt, tidsligt och evigt, för att kunna hämta sträcka sig upp och motta Guds uppenbarelse.
Den andra bilden, som är viktigare när det kommer till uttolkning, är den grundad i att det precis innan andra Moseboks uppsättning av de tio budorden (2 Mos 20:1) står: "Gud sade alla dessa ord."
Chazal förklarar att "alla" här inbegriper all framtida utveckling av Toratraditionen, och alla tolkningar som Tora ger upphov till.
Till och med svaren på de frågor som lärde frågar sina lärare i framtiden avslöjade den Helige, välsignad vare Han, för Moshe vid det tillfället.
- Midrash Tanchuma, Ki Tisa 58b


Allt som någonsin kommer fås fram ur Tora gavs redan då - uppenbarelsen skedde på något mystiskt plan utanför tiden, men var sedan tvungen att "portioneras ut" på en linjär tidsaxel, så att den uppenbarelse som sker idag genom uttolkning av Tora egentligen bara är den manifesterade formen av vad Gud visade människan vid Sinai.
Denna bild kan låta väldigt mystisk, men vad det innebär är att Tora inte bara utgörs av de fem Moseböckerna, utan att Tora till sitt väsen är samma sak som den judiska vishetstraditionen - att denna tradition i sig är en manifestation av uppenbarelsen på Sinai, och att det är därifrån de judiska tolkningssystemen hämtar sin auktoritet; att det på något plan inte finns någon skillnad mellan det tolkade och tolkningen. En tidlös Gud har i ett ögonblick halvvägs ur tiden gett sin uppenbarelse in i en tidsbunden värld, och därför blir uttrycken för denna uppenbarelse givetvis lite märkliga.
Det var det om Toraläsning för denna gång, men jag vill avsluta med ytterligare ett citat:

Toran har sjuttio ansikten - vänd den runt runt, för allt finns i den.

- Bamidbar Rabba 13:15

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar