Världens plats

Eftersom det tämligen snart är shabat tänkte jag att jag kunde skriva en snabb kommentar på parashat hashavua; veckans Torastycke. Det löper från 1 Mos 32:4-36:43, och berättar om patriarken Ya'akov. Jag tänker dock, bara för att vara tvär, skriva om förra veckans stycke, vayetze, och vad som händer där (med förhoppning om att hinna följa upp det med en slutsats tagen från denna veckas stycke, vayishlach):

וַיִּפְגַּע בַּמָּקוֹם וַיָּלֶן שָׁם כִּי בָא הַשֶּׁמֶשׁ וַיִּקַּח מֵאַבְנֵי
הַמָּקוֹם וַיָּשֶׂם מְרַאֲשֹׁתָיו וַיִּשְׁכַּב בַּמָּקוֹם הַהוּא

Han (Ya'akov) kom fram till en plats där han stannade för natten, eftersom solen hade gått ned. Han tog av stenarna på platsen för att ha under huvudet och lade sig ned på den platsen.

- 1 Mos 28:10-12

Så, Ya'akov flyr efter att ha lurat sin bror Esav på förstfödslorätten, och kommer till "platsen", som traditionen förklarar är Moria berg, där Ya'akovs farfar Avraham nästan offrade Yitzchak, och där Jerusalems tempel senare byggs. Där lägger han sig ned, och får en vision av en stege som går mellan himmel och jord, och Gud själv talar med honom (vers 13-15).
Eleazar av Worms (Ba'al haRokeach, 1176 – 1238) ger en alternativ läsning av frasen "vayishkav bamakom hahu" - och lade sig ned på den platsen - genom att föreslå att man kan ändra lite i hur bokstäverna bildar ord, så att man istället för att läsa וישכב במקום ההוא, "vayishkav bamakom hahu", läser ויש כב במקום ההוא, "veyesh KV bamakom hahu", vilket betyder: och där fanns 22.

Verkar det här underligt? Det är inte så vansinnigt som man kan tro; i likhet med många andra väldigt gamla alfabeten har hebreiskan inget separat talsystem. Istället är varje bokstav även en siffra så att man, om man t.ex. vill skriva talet 50, kan skriva bokstaven נ, nun. Detta system, gematria, är viktigt i bibelläsning, eftersom talen i sig har betydelse; dels för att det finns många heliga tal; 3, 7, 12, 22, 40, 49, 70, 613, etc, men också för att detta ger alla ord ett talvärde. Kan man se att två ord har samma talvärde, så har de också någon form av samband. Ett exempel; ordet för "en", אחד, echad, är även talet 13. Letar vi efter ett annat ord med samma talvärde finner vi אהבה, "ahava", kärlek, och kan dra slutsatsen att de två har med varandra att göra; till exempel lyder den judiska trosbekännelsen Sh'ma; "Herren, vår Gud, Herren är en." Detta skulle alltså kunna läsas som "Herren, vår Gud, Herren är kärlek." Slår man dessutom ihop dessa två ord (13+13) får vi 26, vilket är talvärdet på Guds heliga namn (י-ה-ו-ה, JHV-H).

Men vad betyder då "där fanns 22"? 22 är antalet bokstäver i det hebreiska alfabetet, och detta är ett tecken på att allt finns samlat på den här platsen som Ya'akov kommer till. Han kallar i vers 17 platsen för "Guds boning", vilket den kommer att bli när Templet står där.

Vad har då Templet med bokstäver att göra? Språket anses inom judendomen besitta en särskild kraft, och om Betzalel, som byggde uppenbarelsetältet, Templets föregångare i öknen (2 Mos 31:1-6), omtalas i Talmud (b'rachot 55a): "Rav Yehuda sade i Ravs namn: Betzalel visste hur man kombinerade bokstäverna med vilka himlarna och jorden skapats."

Gud skapar universum genom sitt ord - skapelsen är inget annat än Guds språk (detalj: på hebreiska finns det inget inhemskt ord för "ting" eller "saker"; om dem säger man דברים, d'varim, som främst betyder "ord").
Sammanhanget blir då att den som kunde bemästra dessa bokstäver även i någon mån kunde imitera Gud i att skapa Guds boning på jorden - i de bokstäver som Rokeach menar finns på den här platsen sammanfattas allt.

Men vilken är då egentligen själva platsen? Här lär oss traditionen en spännande sak; המקום, haMakom, platsen, är ett namn för Gud som används flitigt i Talmud.

I Midrash Rabba 68:9 sägs: "Den Helige, välsignad vare Han, är världens plats, men världen är inte Hans plats."

Vad som uttrycks här är inget annat än en panenteistisk tanke; att Gud är såväl immanent som transcendent från sin värld, i den och utanför den. Eftersom det inte finns något annat än Gud, måste det skapade universum existera s.a.s. i Gud, och världen är således genomsyrad av Gud. Gud och världen är dock inte identiska, som i vissa trossystem, utan Guds existens, som visserligen omfattar världen men inte definieras av den, är något som går bortom det skapade.

"Platsen" Ya'akov kommer till visar sig vara Gud, vilket han ju själv blir varse! Meningen kan så, tolkat, läsas: "och i Gud fanns 22", alltså helheten och sammanhanget.

Finns det något mer som kan stödja en sådan läsning, att Ya'akov inte bara ser en stege (i sig ett tecken på Guds samtidiga immanens och transcendens), utan även upplever Gud som varandets upphov och sammanhang?

Ja. Notera en detalj; "han tog av stenarna på platsen" (i plural - tyvärr har bibel 2000 översatt det med "han tog en av stenarna på platsen", så det är svårt att göra denna läsning utifrån den översättningen). Både Rashi och Chazal hakar upp sig på detta. Varför?

För att det sedan, när Ya'akov vaknar, står (vers 18): "Tidigt nästa morgon tog Jakob stenen som han haft vid huvudgärden och reste den som en stod och gjöt olja över den."

Stenen, singularis.

Förklaringen som ges (chullin 91b) är att Ya'akov tagit flera stenar, men att de under natten, genom ett under blivit en. Traditionellt anser man att han tog tolv stenar (än en gång gematria; talvärdet på הוא, "hu", den, i "vayishkav bamakom hahu", och lade sig ned på den platsen, är 12, så att man kan läsa meningen: "han lade sig ned på de tolvs plats"). De tolv stenarna är förstås Israels tolv stammar, alltså de söner Ya'akov kommer att få. Dessa grälsjuka bröder, som kastar sin bror Yosef i brunnen, enas inte förrän vid ett tillfälle; på Sinai, när Gud av dessa tolv stammar formar ett folk.

Juda, Efraim, Benjamin, Ruben, etc. smälter samman och blir kollektivt "Israels barn", judarna. Detta enande är den Endes verk, och Ya'akov ser detta på denna plats, som på ett mystiskt sätt avslöjar något om Gud, den enande och samlande kraften.

Det är i Gud, som är En, en i sig själv och ett med sin skapelse, som vi människor kan vara enade (i kärlek, kom ihåg gematrian ovan!).

Min slutsats för det här veckoavsnittet, vayishlach, håller jag för mig själv ett litet tag till, men det kommer delvis bygga på detta. Ya'akov återvänder nämligen till den här platsen, Guds boning, långt senare i sitt liv. Hav tålamod; fortsättning följer.