Vi skall göra och vi skall höra

א"ר חמא ברבי חנינא מ"ד (שיר השירים ב) כתפוח בעצי היער וגו' למה נמשלו ישראל לתפוח לומר לך מה תפוח זה פריו קודם לעליו אף ישראל הקדימו נעשה לנשמע

Rav Chama bar Chanina sade: "som ett äppelträd i skogen är min älskade bland de unga männen" (Höga v 2:6). Varför är Israel jämfört med ett äppelträd?
Svar: För att lära dig att just så som ett äppelträd bär frukt innan det bär löv, så förband sig Israel att göra innan det hörde.

- Shabat 88a

En viktig princip inom judendomen är na'ase venishma, "vi ska göra och vi ska höra", - att israeliterna vid Sinai, under själva bekräftandet av förbundet mellan Gud och Israel, sade: "allt vad Herren sagt skall vi göra och höra!" (2 Mos 24:7). Notera ordningsföljden här; folket säger att de ska göra innan de ens fått höra vad det handlar om! Vad detta på ett direkt plan innebär är att judendomen är en ortopraktisk religion - teologi finns förstås inom judenomen, men det finns inga normativa dogmer, och teologin utformas inte heller av någon auktoritet, eller sägs med någon. Först och främst kommer halachan, den judiska lagen, alltså den applicerade, praktiska aspekten av Tora. Först därefter kommer spekulationerna om vad denna lag försöker framföra. Där kristendomen följer lex orandi, lex credendi - att kyrkan uttrycker sin tro genom sin liturgi - har judendomen först och främst riten, medan tolkningarna av dessa är upp till var och en. Aggada - spekulationer, berättelser, teologi, exegetik - är något fritt, men halacha är något man försöker ha någon form av enhetlighet i.

Men det finns något annat i na'asa venishma - en entusiasm i åtagandet som övergår vanlig, vardaglig försiktighet. Israeliterna vid Sinai tog på sig Tora innan de faktiskt visste vad det innebar, och idag kan vi förstås inte helt låta bli att rynka på näsorna åt vad som kan kallas irrationell religiös iver. Det är dock inte där budskapet ligger, tror jag.

Inom judendomen finns det överhuvudtaget inget koncept att man kan bli frälst genom tron. Det är inte så judendomen arbetar. Judendomen är först och främst en praktik, ett hantverk, en livsstil, av sig själv sedd som påbjuden av Gud och förstådd och tolkad av människan.

Det handlar inte heller om en frälsning genom gärningar - judendomen intresserar sig föga för frågor om frälsning eller fördömelse, och att följa Tora är ett självändamål. Man tar inte på sig dess bud för att få en belöning, för 'belöningen för en mitzva är en mitzva' (Avot 4:2) - man tar på sig Tora för att Tora i sig är god. Frälsningspoäng eller en gudomlig klapp på axeln för väl utfört jobb är inte vad som erbjuds. Man behöver ingen annan belöning än buden själva, eftersom buden i sig är det goda.

Den andliga väg Tora pekar på är inte en av tro, utan en där Guds ord är kärnan av ens praktiskt utförda vardagsliv.

Det är viktigt att se till metaforen som används ovan; där Gud som kvinnan i Shir haShirim (Höga Visan) omnämner Israel, sin älskare, som ett äppelträd i skogen.

Detta gör det för mig ganska tydligt att Israel inte är det enda träd Gud planterat i sin trädgård - tvärtom tror jag att Gud gläder sig åt de frön som faller till jorden och växer upp, och ler åt de grenar som breder ut sig i takt med att ett träd blir äldre och äldre och får fler och fler årsringar.

Men det är samtidigt viktigt att komma ihåg att Tora är den uppenbarade lära Han gav Israel i uppgift att följa, att leva och att förkunna.

Gud har enligt traditionen slutit ett förbund, det noakidiska, med allt levande (1 Mos 9:1-19), och Gud har ingripit i många folks historia: "Skulle ni vara förmer än nubierna för mig, ni israeliter? säger Herren. Jag förde Israel ut ur Egypten, men också filisteerna från Kaftor och arameerna från Kir" (Amos 9:7).

Att Gud lyssnar på alla människors bön tvivlar jag inte heller på: "Från öster till väster är mitt namn stort bland folken, och överallt frambär man rökelseoffer åt mitt namn, rena offer, ty mitt namn är stort bland folken, säger Herren Sebaot"(Malaki 1:11).

Uppenbarligen är det också så att säkert 99% av jordens befolkning inte följer Tora, och det lär ju knappast komma en tid då alla får för sig att det här med konvertering till judendomen är något otroligt hippt. Så det är uppenbarligen inte den rollen skriften har; att få alla att föra en halachisk livsstil. Men för de som står under dess vingar är Tora inget annat än Guds sanning och ett Livets träd. Jag tänker inte försöka tramsa bort att jag tror att Gud trots allt skänkt världen sin Tora, för de flesta som en etisk eller teologisk skrift (de kristna), men för vissa som en väg att vandra på (judarna). Och vi kan inte påstå att vi helt förstått Tora, eller hört dess ord till slutet, men vi har dess föreskrifter att följa, och dess bud att uppfylla, och så återvänder vi till det enkla: na'ase venishma - vi skall göra och vi skall höra.