Queera Qohelet

Det här inlägget kommer att handla om Qohelet, i svenska biblar "Predikaren". Jag tänker dock inte ta upp bibelboken här, utan snarare figuren קהלת, Qohelet, som omnämner sig själv i bokens öppningsvers (Pred 1:1):

דִּבְרֵי קֹהֶלֶת בֶּן-דָּוִד, מֶלֶךְ בִּירוּשָׁלִָם

Ord av Qohelet, barn till David och kung i Jerusalem.

Denna inledning pekar i riktning mot två andra bibelböcker, nämligen Ordspråksboken 1:1: "Liknelser av Salomo, Davids barn, Israels konung," och Höga visan 1:1: "Sångernas sång, av Salomo."
Dessa är de tre böcker Shlomo haMelech, kung Salomos, enligt judisk tradition (Shir haShirim Rabba 1:1) skrev ברוח הקדש, beruach haqodesh, i den heliga profetiska anden. I Chazals ögon var Salomo inte bara bibelförfattaren, utan även den första toralärde.

Rabbi Chanina sade: Det (Toran) är som en djup brunn full med vatten, och dess vatten är svalt och sött och gott, men ingen kunde dricka från den. Någon kom med ett rep (knutet till) ett rep, en lina (knuten till) en lina, och han hämtade vatten från den och han drack. Sedan började alla hämta vatten från den och dricka. Så från ord till ord, från liknelse till liknelse, förstod Salomo Torans hemlighet, som det står skrivet (Ords 1:1): "Liknelser (משלי, mishlei) av Salomo, Davids son, Israels konung’ – genom sina liknelser (se mitt inlägg om exegetiska metoder) förstod Salomo Torans ord.

- Introduktion till Shir haShirim Rabba

Men där finns mer att hämta ur denna vers. Ordet קהלת, qohelet, ett av Salomos namn, betyder i sig "församlare", och handlar om att hen dels enligt Qohelet Rabba 1:1 förklarade Torans ord inför församlingen (הקהל, haqahal) men också för att hen (Rashi på Pred 1:1): "samlade (שהקהל, shehiq’hal) mycket visdom".

Den någotsånär uppmärksamme läsaren torde ha noterat att jag omnämner Salomo med det könsneutrala "hen" och här kommer anledningen: en annan egenhet med ordet Qohelet är nämligen att det står i femininum, så att en god översättning skulle kunna lyda "församlerska".
Detta är lustigt nog inte enda gången Salomo omnämns i femininum. Där finns även Höga v 7:1 (6:13 i svenska biblar):

שׁוּבִי שׁוּבִי הַשּׁוּלַמִּית

Återvänd till mig, återvänd till mig, shulamit!

Ordet שולמית, shulamit, kan översättas på många vis men bland alla alternativ kvarstår dock att ordet är en feminin variant av שלום, shalom, och alltså av שלמה, Shlomo/Salomo. Ungefär som Sébastienne för Sebastian.
Den person som med Gud sjunger Shir haShirim, den erotiska kärlekens sång, och delar ut Toran till alla, är alltså själv en genusmässigt obestämd figur. Men vad betyder detta för oss? Det sätts i ett sammanhang när man betänker Qohelets ord i Pred 4:9 och 11:

טוֹבִים הַשְּׁנַיִם, מִן-הָאֶחָד: אֲשֶׁר יֵשׁ-לָהֶם שָׂכָר טוֹב בַּעֲמָלָם...
גַּם אִם-יִשְׁכְּבוּ שְׁנַיִם, וְחַם לָהֶם; וּלְאֶחָד אֵיךְ יֵחָם

Gott (טוֹבִים, tovim) är det med två, mer så än med en, ty de får en god belöning för sitt arbete...
Dessutom, när två ligger (יִשְׁכְּבוּ, jish'kivu) tillsammans hettar det mellan dem (וְחַם לָהֶם, vecham lahem), men hur värmer sig den ensamme?

Den traditionella läsningen är att detta handlar om samlag (Rashi på Pred 4:9) och detta backas dessutom upp språkligt, till exempel av att Lavans får då systersonen Jakob i 1 Mos 30:38 tar hand om dem וַיֵּחַמְנָה, vajecham'na, "hettar sig", det vill säga parar sig.
Jag skulle dock vilja ta det ett steg längre och läsa vers 11 helt bokstavligt, nämligen:

Dessutom, när två (män) ligger tillsammans hettar det mellan dem, men hur blir den ensamme (mannen) varm?

På hebreiska skriver man nu i maskulinum om det i en blandad grupp finns i alla fall en man, men faktum kvarstår: verserna är formulerade i maskulinum.
Ta sedan verbet "ligga" (här: יִשְׁכְּבוּ, jish'kivu) och jämför det, enligt principen om gezera shava, ordanalogi (se detta inlägg), så hamnar man i en välkänd vers:

וְאֶת-זָכָר--לֹא תִשְׁכַּב, מִשְׁכְּבֵי אִשָּׁה: תּוֹעֵבָה, הִוא

Och med en man ska du inte ligga (תִשְׁכַּב, tish'kav, som i יִשְׁכְּבוּ, jish'kivu) en kvinnas liggningar - det är frånstötande.

- 3 Mos 18:22

Vi ser här samma verb återkomma på två ställen, ena gången som ett mycket strikt förbud - och andra gången som en uppmaning. Toran säger att den typen av samlag är otillåten men enligt Qohelet tycks avhållsamhet inte vara vägen att hantera det torahitiska förbudet på.
Qohelet säger ingenting om att upplösa förbudet - det är en annan diskussion. Däremot påminner hen om Guds ord i 1 Mos 2:18:

Det är inte gott (טוב, tov, som i Pred 4:9) att människan är ensam.

Kanske kan Qohelet lära oss något här. Själv i ett könsmässigt skuggland kan hen inte bara i den profetiska anden skriva Guds kärlekssång eller bygga det heliga templet - hen, som ändå kan dricka ur Torans brunn genom att koppla ihop olika bibelverser och sätta dem i sammanhang, kan säga att det på gudomligt dekret inte är gott för människan att vara ensam. Hon har en kropp och ett socialt och erotiskt behov som inte får underskattas eller ignoreras. Inget bud eller förbud i Toran får bortses från men Qohelets ord förlägger diskussionen till rätt arena - en rörande närhet och kärlek, som måste erkännas.
Trots allt är det Qohelets far David som om sin älskade Jonatan sjunger (2 Sam 1:26):

Jag sörjer dig, min broder Jonatan, för mig var du ljuv och mer därtill - din kärlek var ett mirakel för mig, mer än kvinnors kärlek.

Vilken relation David och Jonatan delade är upp till diskussion, men nog kan Qohelet ha förstått något av allt det motstånd de mötte, som när Jonatans far, kung Shaul, reser sig upp för att döda sin son och vrålar (1 Sam 20:30): "Du son till en upprorisk hora! Jag visste att du hade valt Jishajs son och drar skam över dig själv och över din mors blygd!"
Och undertonerna i relationen lär inte heller ha undgått en vaken läsare (1 Sam 18:3-4):

Jonatan och David slöt ett förbund; han (Jonatan) älskade honom (David) med sin själs kärlek. Jonatan tog av sig manteln han bar och gav den åt David, liksom sina övriga kläder och till och med svärdet, bågen och bältet.

Ändå är det om denna relation Pirqei Avot 5:19 (ibland 5:1) omnämner som en evig kärlek. Oavsett fysiska uttryck kan vi tänka oss att "Davids barn" kanske är sin fars avkomling även vad gäller könsmässiga gränser och därför med auktoritet kan göra ett uttalande som det i Pred 4:9 - och även med auktoritet kan författa Höga visan. Detta kan i sig vara värt att komma ihåg.