Tora; budet över alla andra

שמעון הצדיק היה משיירי אנשי כנסת הגדולה. הוא היה אומר, על שלושה דברים העולם עומד--על התורה, ועל העבודה, ועל גמילות החסדים

Shimeon haTzadik var bland de sista av den Stora församlingen. Han brukade säga: "på tre ting står världen; på Tora, på (guds)tjänsten och på kärleksgärningar."

- Pirqei Avot 1:2

Vi har här att göra med tre olika typer av tjänst, där den första är att ta emot Guds ord, den andra att tvåvägskommunicera med Gud och den tredje att leva ut Guds lag på jorden. I studiet av Tora är det Gud som talar till oss, som genom sin lära instruerar oss och upplyser oss, i tjänsten är det inte bara Gud som talar till människan utan även människan som talar med Gud (denna tjänst är nämligen inget annat än bön, eftersom bön enligt Talmud, Ta'anit 2a, är "hjärtats tjänst"). I den sista är det upp till människan att leva efter Guds lag, att utföra de gärningar hen lärt sig genom Tora och inspirerats till genom bönen.
I patriarkerna Avraham, Yitzchak och Ya'akov finner vi tre arketyper för dessa tre typer av tjänst; Avraham, som var känd för sin gästfrihet (hans hus i Beer Sheva hade enligt tolvhundratalsrabbinen Yona ben rav Avraham Gerondi i en kommentar till Avot 1:5 fyra dörrar, en i varje väderstreck, som alltid stod öppna för gäster*), Yitzchak, som var sin far Avrahams offerlamm (se 1 Mos 22 för akeidat Yitzchak, berättelsen om hur Isak binds - dagens judiska bön är modellerad efter offertjänsten i Jerusalems tempel) och Ya'akov, som bodde i tält (1 Mos 25:27, där han studerade Tora, som ett förebud om det senare uppenbarelsetältet i vilket tavlorna med budorden förvarades - det står att Yaakov "yoshev ohalim" - bodde i tält - alltså inte i ett tält, utan två; det han satt i just då, och det uppenbarelsetält som Toran flera hundra år senare skulle finnas i).
Patriarkerna sammanfattar alltså hela tjänsten - men varför nämns Tora först av dem, när Yaakov ju är den sista av patriarkerna?
I Chaim Volozhiners Ruach Chaim 1:2 sägs:

Tora är först på listan. För om där skulle uppstå ett ögonblick utan Torastudier skulle världen återgå till det kaos som härskade under skapelsens första dag. Men utöver det definierar Tora gudstjänst och kärleksgärningar. Innan Sinai kunde en person resa ett altare var han än ville och offra ett offer. Detta hade varit en god gärning. Efter Sinai var en sådan akt, offer, bara tillåten i Templet...
En som reser på en okänd väg i natten bär både en fackla och ett ljus. Den ljusa facklan lyser upp i allmänhet medan det mindre, mer precisa ljuset används för att man ska kunna upptäcka stenar, gropar och liknande hinder. 'Ditt ord är ett ljus för mina fötter, en fackla på min stig' (Ps. 119:105). Tora är både facklan och ljuset, eftersom den definierar buden och deras detaljer för att leda oss på livets stig.

Senare i Pirqei Avot (2:6) sägs: "en obildad kan inte vara from". Ett exempel på detta är när den store rabbi Aqiva först började lära sig Tora och träffade på ett övergivet lik. I tron om att det var det bästa att göra plockade han upp liket och bar med sig det till närmaste by för att begrava det. Lagen är dock sådan att ett okänt lik måste begravas där man finner det, och varje steg Aqiva tog var fel i lagens ögon (Semachot 4). För att kunna leva efter Torans lag måste man kunna den, och goda intentioner måste kompletteras med kunskap. Därför nämns Toran först av de tre, eftersom man utan studiet av den inte kan utföra de andra. Att studera Tora är ett av Torans bud, men det måste sättas i en särställning eftersom studiet av Tora är vad som leder till allt annat.
Chaim Volozhiner avslutar med:

Torastudiet är inte bara en av de tre pelarna som världen vilar på; den formar och definierar dessutom de andra två.

Studiet av Tora är alltså budet par excellense - om vi ska ta bilden med Toran som ett träd ("för dem som håller sig till henne är hon ett livets träd", Ords. 3:18) så är den både rot, stam och frukt åt sig själv. Jag skulle kanske argumentera för att världen då vilar på detta träd och dess tre starka grenar.


*= Ofta tror man att denna midrash har talmudiskt ursprung, men så är ej fallet; i Avot deRabbi Natan 7 sägs att Job har ett sådant hus, men att Avraham är ännu mer gästfri då han även lämnar sitt hus för att finna gäster. En parallell tradition med Avraham som ägare till huset med fyra dörrar tog dock under medeltiden över så att man nu förknippar huset med honom. Checka rabbi Monique Susskind Goldberg angående detta.