"För jag har gett er god lärdom - överge inte min Tora"

בן עזאי אומר, הוי רץ למצוה קלה, וברח מן העבירה: שמצוה גוררת מצוה, ועבירה גוררת עבירה; ששכר מצוה מצוה, ושכר עבירה עבירה.

Ben Azzai säger: spring för att göra även små mitzvot (bud) och fly synd, för en mitzva bringar en mitzva och en synd bringar en synd, och belöningen för en mitzva är en mitzva och straffet för en synd är en synd.

- Avot 4:2

Jag tycker otroligt mycket om just denna mishna, eftersom den så starkt motverkar allt tänk kring "mitzvapoäng" - att utförandet av ett bud ger någon form av belöning, ger utövaren ett "plus på kontot".
Om detta säger Chaim Volozhiner i sin alldeles lysande kommentar till mishnatraktaten Pirqei Avot, Ruach Chaim:

Spring inte efter en mitzva på grund av dess belöning, utan för att den är Hashems vilja. Undvik inte synd för att du fruktar straff, utan för att det går mot Hashems vilja. Belöningen för en mitzva är en mitzva; den startar ett gott flöde... När en man lider, lider shechinan med honom. Våra böner för att lindra lidande bör fokuseras på shechinans lidande... Spring efter en mitzva så att Hashem kan fullfölja Sitt syfte i skapelsen; detta syfte är att göra gott mot andra. Fly synd så att Hashem inte måste lida när människan bär de naturliga konsekvenserna av sin synd.

Jag håller helt med om det första resonemanget, som även förklarar varför man ska "springa efter även en liten mitzva" - eftersom man inte gör det för att få någon form av belöning är alla bud lika viktiga. Egenintresset spelar mindre roll här, och då är motivationen lika stark, oavsett vilket bud det gäller; man gör det inte för sin egen skull, utan för Guds.
Grundanledningen till att man håller lagen är för att den är Guds vilja - att vi talar om etiskt goda gärningar är givetvis viktigt, för det är så man manifesterar kärlek i världen, och det är huvudmålet med halacha, den judiska lagen. Men anledningen till att man är bunden av lagen är inte att den är etiskt god, utan helt enkelt för att den är lag. När folk översätter ordet מצוה‎, mitzva, skyggar de ibland undan och översätter det med saker som "goda gärningar", vilket jag tycker är rent trams. Ordet översätts rakt av med "bud", "order", "befallning" och har, även rent etymologiskt, med bindande att göra. Det har en bindande natur.

Och det behövs inte fler anledningar än så, eftersom detta är ett priviliegum snarare än något annat. Man behöver då inte någon ytterligare belöning, eller något hot om straff (om detta säger Pirqei Avot 1:3: "Var inte som tjänare som tjänar sin herre för att få en belöning, utan var som tjänare som tjänare sin herre utan att få en belöning, och låt Gudsfruktan vara över dig").

Men vad betyder den andra delen av rav Volozhiners resonemang? Detta är något klart mer radikalt. Uttrycket han använder sig av, שכינה, shechina, betyder ungefär "närvaro" och syftar till Guds närvaro på jorden. Shechinan är ett koncept som finns i Talmud, men som kabbalisterna utvecklade ytterligare, så att Hon idag betyder väldigt mycket mer än bara Guds immanens. Och ja; du läste rätt. Shechinan är en Hon, i den mån man nu kan tala om sådant när det kommer till Gud. Gud i sin transcendenta, himmelska aspekt omtalas vanligen som haKadosh, baruch hu, den Helige, välsignad vare Han, och presenteras i maskulinum. Shechinan, Guds immanenta, jordiska aspekt, omtalas dock i femininum (ordet שכינה är feminint). Detta är inte detsamma som kristendomens uppfattning om Gud som uppdelad i tre "hypostaser" eller "personer" (Fader, Son och Helig Ande), utan talar mer om olika sätt för Gud att verka på - två olika "lägen" Gud går in i, om man vill förenkla det lite*.
Det som sägs är alltså, i klarspråk; om man utför mitzvot hjälper man Gud, och - och här kommer det riktigt intressanta - om man syndar skadar man Gud.

Jag tänker inte gå in för att försvara eller attackera kabbalans magiska tänk kring buden, men jag tar gärna upp den här bilden; Gud lider när människan lider. Detta blir tydligare när man känner till att ett av shechinans främsta sätt att manifestera sig på är genom Tora - Guds lag är också Guds närvaro på jorden. Jag tycker om den bild av Gud som målas upp här - en Gud som är så involverad i människan att Hon skadas när människan genom synd skadar sig själv, och som, på något plan, faktiskt blottar sin strupe genom att lägga fram sin lag för människan.

Om Gud aldrig gett människan inblick i sin lag hade människan aldrig kunnat bryta den, och Gud hade gått "säker" för människans synd. Men när Gud ger sig lag medföljer en risk i dealen; människan kanske bryter lagen. Om Gud visar hur människan bör bete sig för att göra rätt, kan människan göra fel. Och Gud, som är så intimt bunden till sin lag - och till människans väl och ve - skadas av detta.
Detta blir inte en Gud som kommer ned från himlen med sin tunga lag som man banne mig ska följa för att inte få stryk (som man ju kan läsa in i den första hälften av resonemanget, om man vill), utan en Gud som i största förtroende lägger fram en del av sitt innersta jag - lagen är en del av Guds väsen, en jordisk förlängning av Guds vilja och ord, men just därför är den också sårbar. Det förhållande Gud erbjuder genom lagen är inte ett härskar-tjänareförhållande, utan en närgången kärleksrelation, där Gud just genom sin felfria lag blottlägger sig för människans fel och brister, och till och med riskerar att den vilja Hon tänkt ut för världen kanske inte kan förverkligas, eftersom en del av den är upp till människan.
Det finns något självutlämnande i Mishleis, Ordspråksbokens, ord (Ords. 4:2):

כִּי לֶקַח טוֹב נָתַתִּי לָכֶם תּוֹרָתִי אַל-תַּעֲזֹבוּ

För jag har gett er god lärdom - överge inte min Tora.

Människan kan visserligen när som helst överge lagen, i sin vidaste bemärkelse som i "det rätta sättet att förhålla sig till andra människor", men genom det kommer andra människor att skadas - och Gud kommer genom sitt medlidande också att skadas.
Det är en spännande lagteologi, om man frågar mig, och jag gillar den klart mer än "kom igen - du får något för det!"-argumenten kring varför man ska bete sig som folk.


*= Inom framförallt zoharisk kabbala kan man dock diskutera om shechinan inte är en fullödig hypostas, eftersom Hon och den Helige, välsignad vare Han, kan interagera med varandra; de flirtar med varandra, de bråkar, de återförenas, de ligger med varandra, etc.
Det händer att även judar fifflar med monoteismen.