Insändare till Dagen

Skickade in detta till den kristna tidningen Dagen. Tror väl inte att den kommer att tas med, men publicerar den här för att sprida min poäng:

Läste insändaren ”Politiskt korrekta åsikter får allt mer plats i kyrkorna” den 12 januari, skriven av baptistpastorerna Annala, Albinsson, Fors, Hayes och Lindahl, som svarade på Erik Lindbergs insändare den 7 januari. Som medlem av ett annat samfund (Judiska Församlingen Stockholm) tänker jag inte lägga mig i en intern debatt baptister emellan, men reagerade på pastorernas syn på och argumentation kring bibelläsning.

I mina ögon ger en god (som i: noggrann) bibelläsning vid handen att Skriften inte har någon enhetlighet i sin syn på äktenskapet, och det vare sig vi räknar med samkönad kärlek eller inte. Det finns knappast någon ”konsekvent linje om äktenskapets syften från första blad till sista”, vare sig i den kristna bibeln (GT+NT) eller ens i den hebreiska bibeln (GT) för sig.

Två exempel på detta är patriarkerna Abraham och Jakob. Abraham förklarar vid ett tillfälle för Avimelek (1 Mos 20:12) att han kunnat gifta sig med Sara, sin syster, för att de bara var syskon på fädernet. Mosaisk lag säger dock (3 Mos 18:9): ”Du får inte lägra din syster, som har samma far eller mor som du har, vare sig hon är född inom eller utom hemmet.”

Jakob gifter sig med systrarna Rakel och Lea (1 Mos 29:21-30), medan Lagen på ett annat ställe (3 Mos 18:18) säger: ”Du får inte ta din hustrus syster till bihustru och lägra henne under din hustrus livstid.”

Jag hoppas även att man noterat att bibelns äktenskap är polygamt, där en kvinna i vissa (men inte alla) juridiska avseenden är sin mans ägodel (”make” på hebreiska, ba’al, betyder även härskare, herre eller ägare). Varken kristendom eller judendom i väst är idag polygama, vilket genast torde göra båda religionernas äktenskap ”obibliska”.

Jag vill gärna få en förklaring på den bibelsyn man för fram. De slutsatser man drar utifrån Skriften är givetvis upp till var och en, men jag kan känna att argumentet att något är ”bibliskt” eller ”obibliskt” mycket sällan fungerar, och ofta grundar sig i oinsatt, ouppmärksam eller ibland tyvärr även rent oärlig bibelläsning.

Kring homosexualitet, i sig ett anakronistiskt använt begrepp, kan man inte säga annat än att Paulus uttalanden visst är i högsta grad luddiga och att vi idag inte helt vet vad han refererade till, och i GT nämns två gånger (3 Mos 18:22 och 20:13) ett förbud mot anal coitus män och män emellan (jfr. de otaliga förbuden mot att äta skinka eller tända ljus på lördagar).

Andra typer av sexuell aktivitet eller samlevnad mellan män nämns dock aldrig – och ingenstans nämns ett förbud mot kvinnlig samkönad attraktion och/eller kärlek.

Att dra slutsatser om principer utifrån vissa ofullständiga exempel är givetvis något man kan göra – och gör – men man måste erkänna att detta i så fall inte står i texten utan att det är något man extrapolerat utifrån den. Man kan hävda att ens tolkning av kristendom (eller judendom) har en tydlig linje kring äktenskapet, men man kan inte hävda att bibeln har det. Vill man låta Skriften tala och vägleda, som pastorerna hävdar att de vill, får man nog göra ett noggrannare – och mer självutmanande – jobb i sin läsning.